Gräshoppan finns på alla kontinenter. De flesta arter är växtätare ock på många ställen samlar man dem som föda.
I naturen märker man gräshoppan genom att de avger ett karraktäristiskt ljud när de gnider bakbenen mot varanrda. De flesta människor tycker nog om ljudet, för det påminner om sommar och livet på landet.
Men det finns också fabler där gräshoppan framställs som lat och bekymmerslös. Alla har väl hört någon variant av Aesop’s fabel; den där gräshoppan roar sig hela sommaren men saknar mat då vintern nalkas.
Lite mindre trevligt blir det när Gamla Testamentet beskriver gräshopporna. Gud skickar ett sändebud till den egyptiske faraonen och kräver att hans folk skall friges:
”Släpp mitt folk, så att de kan frambära offer åt mig. Om du vägrar att släppa mitt folk skall jag i morgon sända gräshoppor över ditt land. De skall täcka marken så att man inte kan se den. De skall äta upp det allra sista av det som är kvar efter haglet. De skall gnaga rent vartenda träd som växer på era marker. Husen skall fyllas av dem: dina egna hus och dina hovmäns och alla andra egypters hus. Något sådant har varken dina fäder eller dina förfäder skådat från den dag de blev bofasta till denna dag”
2 Mos 10:4-6
Då är gräshopporna inget att leka med längre! De kan föröda hela landet! Och just så obehaglig kan den fredlige lille växtätaren bli när den kommer i stora svärmar. Det sker när maten inte räcker i närområdet. Svärmarna drar fram och slukar allt i sin väg samtidigt som de förökar sig. Till sist dukar svärmen under, men inte förrän allt är uppätet.
För att förstå vart jag vill komma med den här texten är det viktigt att förstå varför gräshopporna svärmar, alltså hur svärmarna uppstår. En förenklad förklaring är som följer:
Ensam rör sig gräshoppan slumpmässigt; den har inget bestämt mål. När en gräshoppa träffar på en annan gräshoppa sker en förändring: Om en gräshoppa rör sig åt ett håll så ökar sannolikheten att den andra gräshoppan rör sig åt samma håll. De tenderar att följas åt. Om det finns tillräckligt med gräshoppor i området börjar de automatiskt att röra sig som grupp, utan att någon leder. Likadant är det för många lite enklare djurarter, t.ex. fiskar som simmar i stim.
Om man studerar barn på dagis så ser man att dessa ursprungliga instinkter finns kvar även hos människan. Men varmblodiga djur med högre intelligens har även andra mekanismer. Vargen är normalt ensamlevande och bevakar ett stort revir där inga andra vargar är välkomna. (Det har t.o.m. fått ett eget uttryck; ”ensamvarg”). Så förblir det tills maten börjar tryta. Men när överlevnaden står på spel ändrar vargen plötsligt sitt beteende: Om en varg träffar på en annan varg slår de följe och jagar tillsammans. Ofta ansluter flera djur med tiden. En vargflock kan fälla mycket större byten, och då räcker maten till alla.
Befolkningsfrågan
Alla talar om klimatet men väldigt få pratar om befolkningsökningen. Kring år noll (början av vår tideräkning) bodde det ca 0,2 Miljarder människor på jorden. En hel miljard blev vi först ca år 1800. 150 år senare, vid andra världskrigets slut, hade jordens befolkning ökat till 2,5 Miljarder, men sedan har det gått fort.
På bara 70 år har vi tredubblat befolkningen och ökningstakten är en ytterligare miljard vart 12:e år (eller ungefär ett ytterligare Sverige per månad). Tvärt emot vad Hans Rosling påstod ökar f.n. takten i befolkningsökningen.
Speciellt snabbt har befolkningen ökat i Mellanöstern. De tre länder/regioner som har ”världsrekordet” i befolkningstillväxt är Saudi-Arabien, Syrien och Gaza-remsan. Dessa tre har sexfaldigat sin befolkning på bara 50 år. Och samtliga har nu problem på grund av det.
Afrika, som tidigare var mycket glest befolkat, har nu en befolkning som är dubbelt så stor som Europas. Det tycks inte stoppa där! Kontinenten förväntas fyrfaldiga sin befolkning de kommande 80 åren!
På bara 30 år har Afrika förlorat hälften av sin skogsareal, och de kommande 30 åren förväntas 30% av kvarvarande skog avverkas. Bete gör att bördig jord förvandlas till öken eller halvöken samtidigt som klimatförändringar gör att nederbörden förväntas minska.
När de europeiska kolonierna avvecklades minskade också självförsörjningsgraden. Kombinerat med den extrema befolkningstillväxten har Afrika gått från att vara livsmedelsexportör till att vara beroende av livsmedelsimport.
Vad säger reptilhjärnan i en sådan situation? Vad händer när två hungriga möts: Skall de försöka hålla sig så långt från varandra som möjligt för att få bästa möjlighet att överleva? Eller skall de leta tillsammans? Vad händer när de träffar på ytterligare personer? Begreppet ”hunger-kravaller” kanske ger en vägledning?
Svärma som gräshoppor
En större grupp har bättre möjlighet att ta över resurser som annars är svåråtkomliga. De som försöker skydda sina ägodelar skräms av den stora skaran som närmar sig (ISIS använde t.ex. den taktiken). Problemet är att det är många som skall dela på bytet, så det tar snabbt slut. När många trängs tillsammans finns inte möjligheter att lösa problemet lokalt genom att förnya förråden (till exempel odla eller jaga). Alltså är man tvungen att dra vidare som gräshoppor, och nya ansluter längst vägen. Alla kurvor pekar mot att miljarder människor kommer tvingas söka sig bort från sina hemtrakter. Redan nu ser vi samma mönster som hos gräshopporna. Hur skall vi förhålla oss till det? Är alla fortfarande lika mycket värda? Om svaret är ”Ja”, hur kommer det då att gå för oss alla? Om svaret är ”Nej”, hur löser vi problemet?